Tillsatsfritt på hög höjd
Mats-Eric. 27 jun 2009.
Kulinariskt havererar de flesta flygningar redan en halvtimme till en timme efter att planet har lämnat startbanan. I svårforcerade askar och småburkar distribueras då den serie matliknande industriprodukter som ska mätta kabinens hungriga passagerare och dessutom få restiden att gå.
I knäet hamnar en uppvisning av den moderna livsmedelsteknologins senaste landvinningar. Somliga av de många E-numren har med minimala bokstäver tryckts på de små kompletterande plastbyttorna; andra döljs i huvudrättens odeklarerade förpackning eller i de gummiartade uppvärmda bröd som ligger i den framsträckta korgen.
Och de fåtaliga råvaror som trots allt ingår har för länge sedan berövats sin smak och fräschör när rätten når sin slutdestination hos dig på plats 19D. Håglöst petar du runt med plastgaffeln och börjar planera en måltid värd namnet – så snart som möjligt efter landning.
Efter otaliga sådana upplevelser – med alla möjliga flygbolag – har jag dragit slutsatsen att det tydligen är omöjligt att servera riktig mat ombord på ett flygplan. Men under en inrikes flygresa för några veckor sedan kom jag på andra tankar.
Kullaflyg, som trafikerar sträckan Stockholm–Ängelholm, visar att det faktiskt går alldeles utmärkt att till en överkomlig summa erbjuda en upplyftande matupplevelse ovan molnen. De tre kalla rätter resenären här kan välja mellan baserar sig, tro det eller ej, på lokala råvaror från Bjäre- och Kullahalvön. Vad sägs om spickeskinka från Heberleins i Förslöv med sommarens grönsaker och rabarbersås eller gazpacho på Vikentomater med hemgjorda krutonger?
Rätterna lagas från grunden av eldsjälen Bittan Gustavsson i Båstad som tillsammans med sambon Janne Lundén driver ett nystartat företag som handlar med traktens bästa odlare och uppfödare. Ett utpräglat småskaligt och kvalitetsinriktat initiativ, så det finns förstås inget de stora cateringaktörerna kan lära sig av dem.
Eller tänker jag fel nu igen?