Svinbilligt har alltid ett pris
Äkta vara. 26 nov 2009.
I veckan briserade ännu en djurskandal. Den här gången handlade det inte om danska eller tyska grisar som inte har det bra utan om våra svenska grisar som vanligen sägs ha det bättre än andra.
Vid sidan av vår berömvärda kontroll av djur och livsmedel visade en oberoende granskare att djur som föds upp till mat far illa, trots regelverk och trots tillsyn. Djurrättsalliansen har under två år i hemlighet filmat på 100 svenska grisgårdar. Filmerna avslöjar vanvård och djurplågeri, outhärdligt att se på. Värst var det på den gård som ägs av ordförande för köttbranschens organisation Swedish Meats.
Bortförklaringarna, till och med från Svensk Djurhälsovård, närmar sig komik när Ekots reporter frågar vd:n:
– Det här är inte representativt för svensk grisuppfödning. Bilderna är tagna i ett visst sammanhang och återspeglar inte helheten, åtminstone får det inte vara så…
– Vad var det för ett visst sammanhang?
– Tydligen en söndagskväll och ett specifikt stall.
– Kan det alltså se ut så här ibland på söndagskvällar på svenska gårdar?
Många söndagskvällar blir det på ett år…
EU-kommissionären är upprörd. Jordbruksministern är ledsen. Det var han säkert också senast bomben briserade för inte mer än ett halvår sedan. Då handlade det också om svenska grisar som i stressade, prispressade slakterier skållades levande.
Kanske blev det någon dipp i försäljningsstatistiken den veckan. Kanske sjunker försäljningssiffrorna på just griskött de närmaste veckorna, alldeles lagom före jul. Kanske några blir vegetarianer på kuppen.
Vem är boven i dramat? Är det den svenska bonden? Eller den danska som pressar sina suggor till att få fram 35 smågrisar per år? Slakterierna, charkuterierna, eller kanske livsmedelsjättarna? Eller medierna som med eller utan hjälp av PRO plockar ihop den billigaste matkassen, utan att egentligen titta på vad den innehåller.
Tänk om vi konsumenter också har ett delat ansvar med leden före oss i kedjan? Vi upprörs när maten är för dyr. Sällan frågar vi oss hur maten kan vara så billig. Vad får vi för de tre tiokronor vi lägger på en kyckling, eller den guldpeng vi lägger på ett paket bacon? Hur ser det grisliv ut som slutar med en julskinka för drygt 40 kr kilot? Kan vi egentligen vara förvånade över bilderna på trängsel, smuts och vanvård vi får se?
Jag börjar intill övertygelse tro, att lösningen på det hela är jag själv. Att jag väljer Krav- eller Demeterkött trots att det svider i plånboken (jag kan ju äta en mindre bit och mer sällan) Att jag inte längre handlar mina fläskkotletter i butiken på hörnet där utbudet är skralt, utan masar mig 200 meter bort till den med bättre urval ekologiskt, eller vänder mig till en bonde jag fått förtroende för. Att jag låter bli att köpa kyckling om inte den ekologiska finns (och att jag tjatar ned min handlare tills han tar hem den). Eller att jag rentav hoppar över kött om jag inte får tag i det jag vill ha. Inte bara den här veckan utan nästa och nästnästa.
För jag har blivit optimist. Om jag bestämmer mig och min granne bestämmer sig och i sin tur hans kollega och hennes dotter och dotterdotterns dagisfröken, kommer livsmedelsbranschens alla led att lyssna. Det har inte minst de senaste årens matkvalitetdebatt visat. Ekologiskt har blivit ett säljande begrepp. Producenterna tävlar om att plocka bort tillsatser och höja kötthalten i korvarna.
Och i den senaste skandalens fotspår stänger Scan av de polisanmälda gårdarna. De stora kedjorna stoppar leveranser från de berörda gårdarna. Länsstyrelserna får uppläxning för att de inte kommit igång med de nya kontrollrutinerna och Axfood tröttnar och börjar med egna besiktningar. Den ledsne jordbruksministern kallar samman alla krafter till ett krismöte för att återställa förtroendet för grisbranschen. Man har inte råd att tappa konsumenter, särskilt månaden före jul.
Grisbonden Lena Claesson i Sörmland är en av få som inte räds filmerna. I Ekot säger hon att det här kan vara en vändning eftersom det gör konsumenterna mer medvetna. I klarspråk: Konsumenterna måste betala mer för fläsket om de vill att grisarna ska ha ett bättre liv.
Branschen är skakad. Då betyder det något, i dubbel bemärkelse, hur jag handlar.
Läs mer och se de skakande bilderna >>
Sökresultat för Skinka Djurskydd