För mycket kött i vegoprodukter
Mats-Eric. 17 okt 2017.
Från The Vegetarian Buthchers hemsida. Inga av de innehåller kött.
Liksom så många andra äter jag numera betydligt mindre kött.
Inte för att jag på något sätt blivit vegetarian, men jag har för rätt länge sedan slutat med det i många avseenden onödiga, slentrianköttet av okänd härkomst.
Den där pannbiffen på lunchrestaurangens meny, som det hände att jag slog till på förr, har jag idag inga som helst problem med att välja bort. Och hemma blir det allt oftare en helt vegetariskt rätt utan att någon behöver ställa frågan: ”Eeeeh, men var är köttet?”.
Men visst har det tagit ett bra tag – kanske för länge – innan jag nått hit. Föreställningen att det inte blir en fullständig maträtt utan animalier har väldigt djupa rötter i vår kultur. Inte ens de som aktivt tar avstånd från djurvärldens gastronomi lyckas ju helt frigöra sig från det karnivora köket.
Vego och andra vegetariska matmagasin kör hårt med recept på pulled pork, hamburgare och grillkorv, där man på olika mer eller mindre komplicerade sätt försöker imitera muskelvävnaden.
Och på butikshyllorna är det sedan några år tillbaka full fart på den gröna matmaskeraden med uppstickare som chörizo, bejkon och pepperöni bland de traditionella charkvarorna.
Kaxigt och kul, förstås. Men någonstans borde det väl gå en gräns. Det holländska livsmedelsverket har därför nyligen beslutat att företaget The Vegetarian Butcher ska tvingas byta namn på ett stort antal av sina produkter med köttiga namn eftersom de kan vara vilseledande. Företaget känner sig orättvist utpekat och försvarar sig med att »det finns så många andra vegetariska produkter på marknaden som kallar sig korv, schnitzel och kycklingbitar«.
Som om detta skulle göra saken bättre. Börjar det inte tvärtom bli hög tid att rensa i den växande vegodjungeln innan begreppsförvirringen har blivit så total att de invanda orden helt mist sin betydelse? Efter att livsmedelsindustrin under lång tid gjort sitt bästa för att blanda bort korten inför konsumenten behöver vi ju snarare mindre än mer av avancerade ordlekar i mataffären.
En sojakorv och en morotsbiff är väl helt OK, de gamla köttermerna syftar idag mest på formen. Men att sälja »chicken chunks« – kycklingbitar – utan ett enda uns fågel, som det holländska företaget gör, är ju en helt annan sak.
Själv ser jag fram emot den dag då vegovärlden har skaffat sig så mycket självförtroende att den på allvar lyckas slingra sig ur köttkulturens fasta grepp; då de vegetariska livsmedlen inte längre behöver reduceras till ett slags bleka kopior.
»Även om jag inser det viktiga näringsvärdet och den kulinariska potentialen hos baljväxter och spannmål är jag inte intresserad av vegetariska korvar, kotletter av nötter och sojabiffar. Jag föredrar att gå utanför den ramen och istället röra ihop mina kikärter, gröna bönor och quinoa med färska gröna blad, knapriga rotfrukter och solmogna grönsaker: squash, paprika, zucchini, aubergine och tomat, för att bara nämna fem«, skriver den engelske tevekocken Hugh Fearnley-Wittingstall i sin inspirerande och maffiga helgröna kokbok.
Och följer man hans recept slipper man samtidigt de tillsatser som många av de vegetariska köttsubstituten är fulla av.
Ingen dålig bonus.
Mats-Eric Nilsson