För mycket kött i vegoprodukter

Mats-Eric. 17 okt 2017.

The vegetarian butchers bild till blogg


Liksom så många andra äter jag numera betydligt mindre kött.


Inte för att jag på något sätt blivit vegetarian, men jag har för rätt länge sedan slutat med det i många avseenden onödiga, slentrianköttet av okänd härkomst.


Den där pannbiffen på lunchrestaurangens meny, som det hände att jag slog till på förr, har jag idag inga som helst problem med att välja bort. Och hemma blir det allt oftare en helt vegetariskt rätt utan att någon behöver ställa frågan: ”Eeeeh, men var är köttet?”.


Men visst har det tagit ett bra tag – kanske för länge – innan jag nått hit. Föreställningen att det inte blir en fullständig maträtt utan animalier har väldigt djupa rötter i vår kultur. Inte ens de som aktivt tar avstånd från djurvärldens gastronomi lyckas ju helt frigöra sig från det karnivora köket.


Vego och andra vegetariska matmagasin kör hårt med recept på pulled pork, hamburgare och grillkorv, där man på olika mer eller mindre komplicerade sätt försöker imitera muskelvävnaden.


Och på butikshyllorna är det sedan några år tillbaka full fart på den gröna matmaskeraden med uppstickare som chörizo, bejkon och pepperöni bland de traditionella charkvarorna.


Kaxigt och kul, förstås. Men någonstans borde det väl gå en gräns. Det holländska livsmedelsverket har därför nyligen beslutat att företaget The Vegetarian Butcher ska tvingas byta namn på ett stort antal av sina produkter med köttiga namn eftersom de kan vara vilseledande. Företaget känner sig orättvist utpekat och försvarar sig med att »det finns så många andra vegetariska produkter på marknaden som kallar sig korv, schnitzel och kycklingbitar«.


Som om detta skulle göra saken bättre. Börjar det inte tvärtom bli hög tid att rensa i den växande vegodjungeln innan begreppsförvirringen har blivit så total att de invanda orden helt mist sin betydelse? Efter att livsmedelsindustrin under lång tid gjort sitt bästa för att blanda bort korten inför konsumenten behöver vi ju snarare mindre än mer av avancerade ordlekar i mataffären.


En sojakorv och en morotsbiff är väl helt OK, de gamla köttermerna syftar idag mest på formen. Men att sälja »chicken chunks« – kycklingbitar – utan ett enda uns fågel, som det holländska företaget gör, är ju en helt annan sak.


Själv ser jag fram emot den dag då vegovärlden har skaffat sig så mycket självförtroende att den på allvar lyckas slingra sig ur köttkulturens fasta grepp; då de vegetariska livsmedlen inte längre behöver reduceras till ett slags bleka kopior.


»Även om jag inser det viktiga näringsvärdet och den kulinariska potentialen hos baljväxter och spannmål är jag inte intresserad av vegetariska korvar, kotletter av nötter och sojabiffar. Jag föredrar att gå utanför den ramen och istället röra ihop mina kikärter, gröna bönor och quinoa med färska gröna blad, knapriga rotfrukter och solmogna grönsaker: squash, paprika, zucchini, aubergine och tomat, för att bara nämna fem«, skriver den engelske tevekocken Hugh Fearnley-Wittingstall i sin inspirerande och maffiga helgröna kokbok.


Och följer man hans recept slipper man samtidigt de tillsatser som många av de vegetariska köttsubstituten är fulla av.


Ingen dålig bonus.


Mats-Eric Nilsson


5 kommentarer

RSS

Annons:

Änga gård annons 482 ny

  • Äntligen någon som skriver det jag tänkt! Var stolt vegan och skippa köttnamen! ?? När vi ändå är inne på vegan och vegetariskt så hoppas jag också att det inte bara är djuren man värnar om utan även sig själv och miljön.
    Maria . 23 okt 2017 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Grejen med som vegetarian eller vegan äta "bleka kopior", har inte med själva smaken att göra. När jag blev vegan lämnade jag inte bara köttätande bakom mig, utan en helt liv av matkultur. Mat är så mycket mer än bara näring och smak, det är en stor del av vilka vi är. Någon som mellan kikärtsröror och rotsaksgrytor, kan äta riktig falukorv när som helst, kanske inte ser värdet i att äta något som är en "blek kopia". Men när en väljer att inte äta köttkorv alls, aldrig igen, så är den bleka kopian inte en blek kopia. Det är en möjlighet att kunna ha kakan och äta den. Jag kan slippa de moraliska eller miljömässiga implikationerna av att äta falukorv, men ändå ha en koppling till mitt förflutna och mitt matkulturella arv. Det är inte av en slump som alla hävdar att just deras mamma gör godast mat, trots att det är en statistisk omöjlighet. Det handlar inte om smak eller produkt, mat är en del av vilka vi är, och har varit.
    Pär. 2 nov 2017 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Ja, som vegetarian sen 40 år bl.a. av djurskyddsskäl så vill jag verkligen inte äta sånt som imiterar kött till förväxlingens gräns och bara såna namn får mig att tappa aptiten lika mycket som ingrediensförteckningarna.
    Eva. 12 jan 2018 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Vilken tur så att det finns produkter både för de som vill ha köttimitation och inte. Gillar man inte den ena så kan man köpa/konsumera den andra. Jag tycker absolut inte vi behöver FÄRRE valmöjligheter för veganer och vegetarianer som redan är såpass mycket begränsade, men ändå gör en så stor insats både för djuren och miljön.
    Emma. 17 jan 2018 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Jag är en glad köttätare, men jag skulle kunna tillbringa en vecka i Indien utan att ens reflektera över att jag inte ätit ett gram av animaliska produkter. Sluta utgå ifrån de klassiska maträtterna och gör kick-ass vego istället!
    Anders. 24 jan 2018 (Svara på inlägg | Abuse)

Kommentera

Namn *
E-post *
Kommentar *
 
Skriv in kod
Villkor
 

DEN HEMLIGE
KOCKEN
BLOGGAR

Mats-Eric Nilsson är författare, journalist, föreläsare och en av grundarna till Äkta vara. Han har skrivit böckerna Den hemlige kocken, Äkta vara, Smakernas återkomst, Döden i grytan och Saltad nota och har även varit chefredaktör för matmagasinet Hunger. Nu är han aktuell med boken Château Vadå – om det okända fusket med ditt vin.


Medlemsannons-pa-sajten-NY-animerad-3
Kräv ingrediensförteckning på alkoholdrycker!