Ett knapptryck närmre kossan

Mats-Eric. 18 okt 2010.
Matbranschen har hamnat i otakt med sina konsumenter. Företagen blir ständigt större och aktörerna allt färre – samtidigt som kunderna i ökad utsträckning vill att livsmedlen ska vara lokalproducerade och gärna småskaligt tillverkade.

Produkternas anonymitet uppfattas som alltmer problematisk, och en växande konsumentgrupp vill veta betydligt mer om råvarornas ursprung än vilket land de har framställts i.

Därför är Skånemejeriers senaste initiativ ett intressant tecken i tiden. På företagets hemsida eller med hjälp av en iPhone och en så kallad app, kan man enkelt ta reda på varifrån mjölken i förpackningen kommer. Genom att ange de siffror som tryckts bredvid datummärkningen får man fram vilka gårdar som bidragit till denna liter.

På min mobilskärm dyker Hans-Erik Åkerblom i Fränninge, Vollsjö, upp. Han har 120 kor och producerar årligen 1100 ton mjölk. Djuren finns sedan 1993 i ett lösdriftsstall och ”får gå ut och in mellan ladugården och hagen både på natten och på dagen”, enligt bondens egna uppgifter.

Tyvärr betyder det dock inte att min nyinköpta mjölk är från just Hans-Eriks besättning. Precisionen i Skånemejeriets system är inte högre än de 6–50 gårdar vars mjölk ryms i samma silotank.

Någon riktig fullträff blir det alltså inte. Men ändå ett ordentligt fall framåt för ursprungsmärkningen.

12 kommentarer

Annons:

Det var en positiv nyhet. Kul! Dock saknar jag källhänvisningar till följande påståenden: Mat-branschen har hamnat i otakt med sina konsumenter. ”Företagen blir ständigt större och aktö-rerna allt färre…” Jag har uppfattningen att det är tvärtom alltså att de små producenterna på senare tid blivit fler. ”..samtidigt som kunderna i ökad utsträckning vill att livsmedlen ska vara lokalproducerade och gärna småskaligt tillverkade.” ”Produkternas anonymitet uppfattas som alltmer problematisk,..” ”..en växande konsumentgrupp vill veta betydligt mer om råvarornas ursprung än vilket land de har framställts.” Om du VET att det är så genom utförda konsument-undersökningar så vore det kul att ta del av källorna. Eller är det bara vad du TROR.
Mats. 19 okt 2010 (Svara på inlägg | Abuse)
Bra jobbat På 60-talet arbetade jag på Sveriges främsta forskningsställe. Förutom driftsundersökningar och grundforskning fick vi förfrågan från industrin om en del produkter som vi skulle testa. Vi förvånades iblan på att om man skiftar ettiket på en burk med gift till läkemedel så går det bra att stoppa det i munnen. Första generationens cytostatika sade vi nej-nej-nej till. Detta får inte användas. Ändå togs den i produktion . När jag skriver om detta i en blogg: TV4-kalla fakta/vetenskap utan forskning blir jag utsat för hot. Trotts det är 50 år sedan dessa försök gjordes. Gräver du i detta finner du mer dynga än i livsmedelsindustrin. MVH Arne Söderback
Arne Söderback. 19 okt 2010 (Svara på inlägg | Abuse)
Skulle mjölken från varje mjölkbil pastöriseras och förpackas i en liten batch? Det låter helt osannolikt för mig som jobbat på ett stort mejeri. En full mjölkbil med släpvagn rymmer knappt 40.000 liter mjölk (bara bilen ca 13-15.000 liter). Att man skulle pastörisera endast denna lilla mängd och sedan tömma eller diska pastören innan man pastörisera mjölken från denna bil kan inte vara affärsmässigt möjligt, hur mycket skulle detta kosta mejeriet i extra personalkostnader? Dessutom skulle man då ha separata tankar att mellanlagra den pastöriserade mjölken från olika bilar. Jag tror det är båg, alltihop. Eller så är det ett pyttemejeri (inte troligt väl om det är Skånemejerier?).
Pernilla. 19 okt 2010 (Svara på inlägg | Abuse)
(Skrev fel i kommentaren ovan. "Denna bil" i motten av kommentaren skall förstås vara "nästa bil".)
Pernilla. 19 okt 2010 (Svara på inlägg | Abuse)
Det kan ju dock komma fram ett antal mindre mejerier. Som till exempel Hjordnära eller Emåmejeriet. Där finns ju bara ett mindre antal gårdar som levererar mjölk till nämda mejerier.Dessa ligger ju också ofta i mejeriets närområde. Att man skulle kunna säga exakt från vilken gård är väl svårt. Men man kommer ju ändå in i en mindre krets så att säga.
Inga-Lill. 20 okt 2010 (Svara på inlägg | Abuse)
Svar till Mats: Koncentrationen inom livsmedelsbranschen är belagd i många marknadsundersökningar. För att pressa kostnaderna minskar de stora företagen dessutom antalet produktionsenheter. Men visst har du rätt i att det under senare år inom vissa branscher glädjande nog dykt upp nystartade uppstickare som utmanar jättarna. När det gäller konsumenternas uppfattning har jag inga siffror. Min bild, som understöds av exempelvis omvärldsanalysföretaget Kairos Futures slutsatser, bygger på de otaliga möten jag har med konsumenter och producenter över hela landet. Hur stor denna engagerade konsumentgrupp är vet nog ingen. Framsynta aktörer inom livsmedelsindustrin uppfattar den dock som tillräcklig stor för att den ska börja tas på allvar. Lokalt har blivit ett säljargument, och till exempel säljer även jättelika Arla numera Gotlandsmjölk.
Mats-Eric. 20 okt 2010 (Svara på inlägg | Abuse)
Svar till Pernilla: Tack för ditt initierade inlägg! Jag kontaktade åter Skånemejerier och tog då hjälp av dina invändningar. Du har rätt i att företaget inte kan ange mjölkens ursprung på mjölkbilsnivå när den kommer från det stora mejeriet i Malmö. Däremot kan de med sitt patenterade system ha koll på varje fylld silotank. Det innebär att den ursprungsbestämda mjölken kan komma från upp till 40-50 gårdar. Vid Skånemejeriers lilla mejeri i Kristianstad är tankarna mindre och ursprungsbestämningen gäller där varje rutt med mjölkbilen, vilket betyder 6-10 gårdar. Allt enligt företagets egna uppgifter. Jag har nu korrigerat min ursprungliga text.
Mats-Eric. 21 okt 2010 (Svara på inlägg | Abuse)
Mats-Eric: 1. Tidigare skrev du att: ”Företagen blir ständigt större och aktörerna allt färre…” men det är väl inte samma sak som när du nu skriver: ”Koncentrationen inom livsmedelsbranschen är belagd i många marknadsundersökningar. För att pressa kostnaderna minskar de stora företagen dessutom antalet produktionsenheter.” I vilket fall väntar jag fortfarande på länkar till de marknadsundersökningar som styrker ditt första påstående.
Mats. 21 okt 2010 (Svara på inlägg | Abuse)
Mats-Eric: 2. Tycker du inte själv att det är väl drastiskt att dra självklara slutsatser som du gladeligen publicerar utifrån dina möten med konsumenter och producenter? Dessutom är det väl som så att du oftast träffar människor som brinner samma saker som dig själv. Jag väntar fortfarande på länkar till marknadsundersökningar som styrker dina tre följande påståenden: 1. ” att kunderna i ökad utsträckning vill att livsmedlen ska vara lokalproducerade och gärna småskaligt tillverkade.” 2. ”Produkternas anonymitet uppfattas som alltmer problematisk,…” 3. ”…en växande konsumentgrupp vill veta betydligt mer om råvarornas ursprung än vilket land de har framställts.”
Mats. 21 okt 2010 (Svara på inlägg | Abuse)
Hej igen, Mats-Eric. Jag tycker fortfarande det låter konstigt. Nu vet jag ju inte något specifikt om Malmömejeriet, men där jag jobbade blandades mjölk från flera pastörer (man körde oftast en pastör från en silotank) i samma produkttankar. Och man lät inte produkttanken bli tom förrän man kört fördigt hela dygnsmängden för den produkten (tom tank innebär att förpackningsmaskiner står stilla och väntar på produkt = förseningar). Så gör mig låter det fortfarande som båg att man från ett stort mejeri skulle kunna precisera ett litet antal gårdar varifrån råvaran kunde levererats. Kanske har Skånemejerier möjlighet att köra en full silotank till exv standardmjölk och sen tömma pastören, vad vet jag. Men för mig låter det mer som något man vill ge sken av att ha koll på för att "närproducerat" och en bild på bonden kanske säljer bra. Livsmedelsindustrin har inget emot att luras.
Pernilla. 21 okt 2010 (Svara på inlägg | Abuse)
Tack för ett bra föredrag på 32 rok i Sigtuna igår. Lite synd att det inte lämnades lite tid till frågor och diskussion. Jag håller med om det mesta du säger och i vår familj äter vi i stort sett bara mat lagad direkt av råvaror och många av råvarorna släpar jag själv hem från skogen. Dock köper jag inte hela resonemanget. Till exempel tycker jag inte det finns belägg för att allt som är gjort manuellt i liten skala skulle vara bättre än det som är gjort maskinellt i stor skala. En handstickad tröja i naturgarn är charmig och har många goda egenskaper men för många ändamål är en maskinproducerad fleecetröja med allsköns konstfiber både billigare och bättre. Jag tror det gäller en del områden inom livsmedel också. Framförallt när man ska försörja tätbebyggda storstäder med fattiga människor. Jag förstår inte heller vad som skulle vara fel med att äta blåbär på vintern. Det är en av poängerna med att ha en frysbox. Hela min barndom åt jag blåbär varje helg. Det var veckans höjdpunkt. Filmen med kycklingarna förstod jag inte heller. I mina ögon såg det ut som en vettig hantering. Jag har sett hur kycklinguppfödning i liten skala kan se ut många gånger och inte har de kycklingarna det bättre. Vore kul att få dina kommentarer till detta. Återigen, tack för igår! Håkan
Håkan Danielsson. 24 okt 2010 (Svara på inlägg | Abuse)
Håkan: Som jag ser det så är inte problemet att maten tillverkas rationellt i stora fabriker. Problemet är att man späder råvaran så långt att man måste piffa upp den med aromämnen och färgämnen för att få den att likna orginalet igen. Bara för att få billig volym. Ok gör det men kalla det då för vad det är. Vi behöver införa branchstandard där producenterna kommer överens om vad som är miniminivåer för att få kalla något vid dess namn. Säg att äpplemos måste innehålla minst 60% äpple tex. Mandelmassa måste vara gjord på mandel och inte något annat jox som det är idag. Det är ju där problematiken ligger, inte att maten görs i stora fabriker. Skit är skit även om man steker det i smör liksom.
Gustav Erikson. 26 okt 2010 (Svara på inlägg | Abuse)

Kommentera

Namn *
E-post *
Kommentar *

Skriv in kod
Villkor

DEN HEMLIGE
KOCKEN
BLOGGAR

Mats-Eric Nilsson är författare, journalist, föreläsare och en av grundarna till Äkta vara. Han har skrivit böckerna Den hemlige kocken, Äkta vara, Smakernas återkomst, Döden i grytan och Saltad nota och har även varit chefredaktör för matmagasinet Hunger. Nu är han aktuell med boken Château Vadå – om det okända fusket med ditt vin.