I veckan släpptes den goda nyheten att Arla efter fem års produktutveckling ska börja tillverka opastöriserad ost. Äntligen kanske ost som den ska smaka blir tillgänglig för fler än dem som har tillgång till delikatessdiskar och gårdsbutiker.

Fem år får man säga är en ganska lång utvecklingsperiod. Men i historiens sken är fem år förstås en fis i rymden.

Opastöriserad ost har tillverkats i minst 5000 år, och tillverkas fortfarande på många många håll i världen.

Alla som har provat opastöriserad ost, och förstås de som tillverkar den, vet att den smakar bättre. I den naturliga bakteriekulturen finns alla de förutsättningar som behövs för att osten ska mogna och kunna lagras. Det är det som är kvalitet.

Men i Sverige är det kinkigare. Där har kvalitet blivit detsamma som säkerhet. Säkerhet är viktigt, men säg som det är, att säkerhetstänkandet ibland försämrar kvaliteten. Här måste mjölk pastöriseras och osten skyddas med ett antal konserveringsmedel. Det gäller också kvalitetsostar som Västerbotten och Svecia, den senare med EU:s fina skyddade ursprungsbeteckning.

Men nu vågar Arla tänka om. Och livsmedelsmyndigheterna. I Danmark. Det är flera av Danmarks bästa kockar som utmanat företaget.  Den opastöriserade osten är Arlas bidrag till det nya nordiska köket som är känt över hela världen, säger Johan Gunther som ansvarar för företagets Premium Food.

Tänk om våra svenska välrenommerade ostföretag också kunde bli lite modiga. Om vi en dag kunde få smaka en Västerbottenost, såsom förmodligen ost i Västerbotten gjordes i tidernas begynnelse.  På opastöriserad mjölk och utan konserveringsmedel. Och Svecias skyddade ursprungsbeteckning kunde göra skäl för sin märkning, att ha något med ursprung att göra.