Gör närproducerat närmre för alla
Gästbloggen. 21 sep 2012.
Det är onekligen ett dilemma när trender går mot genuin mat med lokal identitet, samtidigt som huvuddelen av befolkningen faktiskt bor i större städer. Livsmedelsproduktionen och framför allt, tillverkningstraditionen, är ju på landsbygden. Långt, långt från alla befolkningscentra.
Men det är ingen tillfällighet att avstånden kan vara långa mellan produktion och konsumtion. De senaste hundratalet åren har ju folk flyttat från land till stad. De lyckade exemplen på när medveten konsument och specialiserad producent ändå funnit varandra visar hur lokala godsaker njuts långt från produktionen.
Hur mycket Kalix löjrom konsumeras egentligen i Norrbotten? Hur många ostspecialister skulle vi ha utrymme för i Jämtland om de bara skulle möta lokal efterfrågan, och utan de tillresta turisterna?
När vi själva arrangerat ”jakten på Sveriges bästa landskapsmat” har vi hoppats hitta både nya och gamla specialiteter som skulle kunna möta en större marknad än vad de gör idag. Vid bedömningen för Husmansbord Norrland i höstas mötte vi flera produkter som borde kunna ”exporteras” inom landet. Ett väldigt gott exempel är ”Syltefläsk” från Toppchark, Bastuträsk Charkuteri.
Syltat fläsk är ett av Sveriges äldsta smörgåspålägg. Det är en tradition från tiden då slakten sköttes hemma på gårdarna. Då brukade husmor koka mellanskinkan d v s sidfläsket. När hon kokt det färdigt stoppade hon ned det i kallt vatten för att det skulle kylas av. Därefter la hon det i saltlake några dygn.
Av detta kokta, syltade fläsk skars stora rejäla skivor som lades som pålägg på det hembakta brödet.
Kort efter att järnvägen byggdes och samhället Bastuträsk grundades 1894, började Holmlunds livsmedel tillverka syltat fläsk på samma plats där det tillverkas än i dag.
En lokal tradition från Västerbotten, alldeles grå i färgen (det är originalrecept som gäller) och som jag tror kan sälja jättebra i exklusiva butiker i mälardalen. Ett gott exempel från glesbygd, klart för en större marknad i storstadsregionen.
Det vi vill ha måste vi köpa där det faktiskt finns. Syltefläsket finns i Bastuträsk. Jag grillade förresten bitar av det på pinne, under älgjakten förra hösten. När det började fräsa och dofta i det ville alla i jaktlaget ha en egen bit. Hot-dogs fick snabbt se sig slaget av norrländsk mat-tradition. Det åts ingen grillkorv den rasten.
Varför sätta lokala gränser för god mat när det är goda exempel vi vill hitta, oavsett avstånd?
Huvudsaken måste väl vara att vi får veta vem som gjort maten, vad den innehåller och var den kommer ifrån, eller hur? Gärna nära ifrån förstås, men inte på bekostnad av kvalitet, tycker jag.
Pelle Agorelius, skogsägare, bonde/livsmedelsföretagare och turismentreprenör