Marits olyckliga exempel
Mats-Eric. 29 apr 2009.
Marit Paulsen gillar att vara Kärringen mot strömmen. Och eftersom denna på senare tid har gått åt det ekologiska och närodlade hållet, är hon förstås emot även det.
Hennes huvudargument är att den lokalproducerade ekomaten inte kan föda jordens växande befolkning eftersom produktionen inte blir tillräckligt effektiv. Kycklingfabrikanterna brukar på samma sätt hävda att deras verksamhet är världens mest rationella när det gäller att framställa billigt och klimatsmart protein.
Ta exempelvis de miljontals människorna i Mexico City, de kan givetvis inte få sin mat från småskaliga producenter, framhöll Marit Paulsen nyligen i ett matsamtal i SVT-programmet Babel.
De allra senaste dagarna har det dock visat sig att just det exemplet var ganska olyckligt valt. Visst finns det alltför många munnar att mätta i den mexikanska megastaden, men nu är de alla täckta av munskydd och samtliga matställen har i panik måst stängas.
Och det intressanta i sammanhanget är förstås vad som verkar vara den troligaste förklaringen till den aktuella svininfluensans uppkomst: den extremt storskaliga djurproduktionen i närheten av miljontals människor. ”Stora monokulturer av husdjur” är, enligt två av Sveriges främsta experter på influensaepidemier, ”viktiga för uppkomsten av nya infektionssjukdomar och pandemier”.
”Vi kommer att få se mer av det i framtiden", skrev de båda – professor Björn Olsen och infektionsläkare Christian Ehrenborg – på DN Debatt igår.
Priset kan alltså bli betydligt högre än vi har trott för de gigantiska djurfarmer som verkade så bra på ritbordet.
Även för oss människor.
PS. Sedan jag skrev detta blogginlägg har det kommit nya uppgifter om kopplingen mellan svininfluensan och grisar. FN-organet FAO meddelade den 4 maj att viruset påträffats hos kanadensiska grisar och uppmanade uppfödare och veterinärer att använda skyddsdräkt vid arbete med svin för att minimera risken att smittas. Hur den nu avklingande influensan har uppstått är dock ännu inte klarlagt.