Sanningen bakom notiserna
Mats-Eric. 7 okt 2013.
Det är svårt att skriva kort. Risken är att något väsentligt faller bort. Exempelvis hur antibiotikan kunde hamna i kexchokladen.
Inte särskilt många blivande reportrar drömmer väl om att bli notisskribenter. Ändå kan ju den hårt tuktade texten – när den är som bäst – rymma en säregen minimalistisk skönhet nästan på haiku-nivå. Så lite skrivet, så mycket sagt!
Sådana konstverk ser man dock tyvärr ytterst sällan, betydligt vanligare är de ofullständiga kortisar som liksom ropar efter mer information. Till exempel de återkommande smånyheterna om att det ena eller andra matföretaget på grund av en miss i produktionen tvingas återkalla sin produkt.
Först ett par meningar om själva incidenten och sedan ett citat från företagets kommunikationschef som framhåller att man blixtsnabbt åtgärdat saken och att det därför inte finns någon som helst anledning till oro. Ändå är det precis där de fåtaliga raderna slutar, som det verkligt spännande börjar.
En sådan tidningsnotis spelade en viss roll i min första bok, ”Den hemlige kocken”. Familjen Dafgård hade i januari 2007 återkallat ett parti ost&skinkschnitzel eftersom den innehöll fiskprotein. Men hur denna ingrediens – som kan
vara farlig för allergiker – hade hamnat i fläskrätten, förtäljde kortisen som vanligt inte.
Mig svarade företaget dock att missödet berodde på dåligt rengjorda pumpar mellan olika skiftlag, vilket gav oss konsumenter en unik och nyttig inblick i den matfabrik som annars så gärna använde ordet ”hemlagat” i sin
marknadsföring.
Och nu senast har det ju istället handlat om något så udda som antibiotika i kexchoklad och smörgåsrån. Kloramfenikol, som i stora mängder kan ge benmärgsskador och är förbjudet i livsmedel, har påträffats i såväl Cloettas som Göteborgs Kex produkter, utan att notisläsaren fick veta varför.
Den visade sig senare att den oönskade substansen ingick i det laboratorieframställda enzym som under produktionen tillsätts kexen. Cloetta skyller det inträffade på en icke namngiven leverantör som i sin tur fått ingrediensen från en annan icke namngiven leverantör.
Att dagens livsmedelsindustrier har blivit ett slags sammansättningsfabriker som får sina komponenter från hela världen, kan väl knappast sägas mycket tydligare.
I våras hästkött – i dag antibiotika.
Mats-Eric Nilsson
Texten har tidigare varit publicerad i Svenska dagbladet. Läs fler av Mats-Erics artiklar på Svd Matkultur >>